Fake people stay out of my life.
Jag är inte en person som ofta blir arg eller förbannad. Snarare tvärtom, jag är nästan för snäll mot folk. Men det jag inte tycker om, eller respekterar är personer som är fake. I ena studen låtsas de vara en ödmjuk, snäll och förstående person som har fötterna på jorden, i andra studen är de överlägsna, aroganta, svävar uppe i det blå, och bryr sig inte om respekt. De försöker vara någon de egentligen inte är.
Av någon anledning så är det en väldig svensk grej att göra, jag förstår inte varför. Nog för att det finns gott om fejkpersoner och wannabes i LA så klart, men av någon anledning är det ett sånt typiskt svenskt drag.
Nog för att man kan hålla uppe en fasad, men när personens vänner inser att han/hon beter sig så, då måste det vara något fel.
Oftast det så handlar det väl om osäkerhet, man har inte riktigt hittat sig själv.
Anledningarna till att jag uppskattar att bo i USA mer än Sverige är många. Men en av de största är att här kan man inte gå runt och låtsas vara en cool kille/tjej som hänger på inneklubbarna på Sture och köra samma rejs i Cali. De genomskådar dig direkt. Det spelar ingen roll vart du kommer ifrån här, om du är känd, fattig, osv. Du kan inte gå runt att skryta här som det går att göra i Sverige.
Jag har kompisar som har det väldigt bra ekonomiskt och som bor i mansions, men inte fan är de dryga och otrevliga mot sånna som inte har det lika bra som dem. De går inte och skryter om pengar, vart de kommer ifrån eller va deras föräldrar arbetar med. Nej de är ist fett trevliga, och ödmjuka och öppna mot alla. Varför finns inte den mentaliteten i Sverige?
Så Sverige, hur mcyket jag än älskar dig, kanske dags att ta tag i den där påhitade fasade som finns, där folk försöker vara någon de inte är, var er fucking själva!
Love A.
Kommentarer
Trackback
