Himlen ar oskyldigt bla

Nu ar det 9 dagar kvar till sista dagen i skolan. Till graduation. Till en ny start. Nog for att jag maste lasa en sommarkurs, men det ska nog inte bli sa jobbigt. Det kanns nastan lite som nar man tog studenten fran gymnasiet, lite spannande och nervost. Kappan, bandet och mossan ar inforskaffad, och nu ska jag bara fixa lite med mig sjalv innan jag har graduation cermonin.

Satt och skrev ett research paper igar i x antal timmar och nar jag till slut blev klar sa gick mina ogon i kors. Jag skickade uppsatsen till min chefredaktor som ska hjalpa mig att edita den, sen somnade jag bums nar jag lade mig i sangen.

Jag startade en blominsamling igar till min journalistlarare/advisor pa skoltidningen och hennes assistent. Hon ar inte riktigt som en larare for oss pa tidningen, hon ar mer som en del av redaktionen som ger oss rad. Ibland bra, ibland daliga. Vi har nog alla fatt oss var del av hennes humor, men trots det har hon sin charm, och det finns ingen annan professor pa skolan som henne. Kommer faktiskt sakna henne. Jag kommer sakna hela redaktionen och alla som jobbar pa tidnigen. Vi har vart ett riktigt bra crew detta aret som gatt.


Are you ready to feel the bass

Jag maste bara saga att jag fullkomlig alskar Skrillex latar. Det ar en skon dubstep och han ar vadligt musikalisk. Det hors att han vet vad han sysslar med. Jag hoppas hoppas att han kommer till EDC det har aret.

Fake people stay out of my life.

Jag är inte en person som ofta blir arg eller förbannad. Snarare tvärtom, jag är nästan för snäll mot folk. Men det jag inte tycker om, eller respekterar är personer som är fake. I ena studen låtsas de vara en ödmjuk, snäll och förstående person som har fötterna på jorden, i andra studen är de överlägsna, aroganta, svävar uppe i det blå, och bryr sig inte om respekt. De försöker vara någon de egentligen inte är.
Av någon anledning så är det en väldig svensk grej att göra, jag förstår inte varför. Nog för att det finns gott om fejkpersoner och wannabes i LA så klart, men av någon anledning är det ett sånt typiskt svenskt drag.
Nog för att man kan hålla uppe en fasad, men när personens vänner inser att han/hon beter sig så, då måste det vara något fel.
Oftast det så handlar det väl om osäkerhet, man har inte riktigt hittat sig själv.
Anledningarna till att jag uppskattar att bo i USA mer än Sverige är många. Men en av de största är att här kan man inte gå runt och låtsas vara en cool kille/tjej som hänger på inneklubbarna på Sture och köra samma rejs i Cali. De genomskådar dig direkt. Det spelar ingen roll vart du kommer ifrån här, om du är känd, fattig, osv. Du kan inte gå runt att skryta här som det går att göra i Sverige.
Jag har kompisar som har det väldigt bra ekonomiskt och som bor i mansions, men inte fan är de dryga och otrevliga mot sånna som inte har det lika bra som dem. De går inte och skryter om pengar, vart de kommer ifrån eller va deras föräldrar arbetar med. Nej de är ist fett trevliga, och ödmjuka och öppna mot alla. Varför finns inte den mentaliteten i Sverige?
Så Sverige, hur mcyket jag än älskar dig, kanske dags att ta tag i den där påhitade fasade som finns, där folk försöker vara någon de inte är, var er fucking själva!
Love A.

Cinco del Drinco

Återigen är det Cinco del Mayo, det vill saga Mexicos nationaldag och det brukar firas rejalt har eftersom det ar manga mexikaner och sydamerikaner som bor har. Det ar for det mesta en enda stor fest pa klubbarna och barerna pa State Street, vilket nog inte kommer vara nagot undantag idag.

Det blir väl en liten sväng ut på stan, men först ska vi fira Ayumi som fyllde 22 igår med sushi och jag tänker för övrigt ta det ganska lugnt för imon kommer det vara MYCKET att göra på procuction med tidningen för nu ska vi göra sidorna till det allra sista numret för terminen.

Jag vill bara dansa runt och vicka pa höfterna till denna låt från Fast 5 (som för övrigt var en väldigt bra film om man gillar snabba bilar och coola effekter.)


Detta var sista gången

Efter snart 2.5 år på SBCC så har man ju testat den mesta av skolmaten här. Och man har tröttnat på den för det är alltid samma mat. Men trots det så äter man den ändå för att man måste ju äta! Ok, jag ska inte klaga på salladsbaren, den är det enda som håller måttet. Men idag fick jag nog.
Varje dag har det en så kallad specialrätt, idag var det någon slags kycklingwrap. Den såg helt ok ut där den låg helt oskyldig på en tallrik, så jag bestämde mig för att beställa en sådan, och dessutom var den billig. Den smakade helt ok och jag blev mätt. MEN sen kom smällen.
Två timmar senare vänder sig min mage, jag skojar inte, helt ut och in. Jag springer till badrummet 5-6 ggr och ja, ni fattar ju vad jag gör där. Jag kan inte sitta stilla för då börjar det igen utan måste röra mig. Jag åker och handlar. Går i mataffären, känner hur det börjar bubbla i magen igen och helt plötsligt blir jag tvungen att släppa korgen och springa ut till närmsta toa. INTE OK.

Så nu har jag bestämt mig. Hur klyschigt det än låter kommer jag hädan efter hålla mig till salladsbaren den tiden jag har kvar på skolan.


Cody och Jag på från i helgen när vi plus Briitta hikde i bergen till underbara 7 Falls!


RSS 2.0